När jag surfade runt på svenska bloggar i förhoppningen att hitta andra som behandlade ämnet skrivande råkade jag ramla över ett inlägg om det tidigare behandlade ämnet att skriva självbiografiskt. Det är ifrån bloggen Jan Kallbergs böcker:
/…/ att skriva saker som ligger nära en själv som en autobiografi är betydligt svårare än att skriva ren fiction eftersom man är färgad av skeendet och det som är viktigt för dig kanske inte alls intresserar läsaren. Därför blir oftast självskrivna böcker om det som verkligen inträffat tråkiga. De saknar tempo, folk kör fast i detaljer – och det är genomgående. Du bör ha det i åtanke när du skriver den bok du vill skriva – hellre en mix med fiction som ökar tempot.
”Folk kör fast i detaljer” – exakt samma sak som Margareta Strömstedt sa i intervjun i Biblioteket (SR P1).
Kallberg både definierar problemet och erbjuder en lösning – att helt enkelt mixa upp det självbiografiska med lite fiktion. Som jag skrev i ett tidigare inlägg fick jag samma råd av en med-skrivare i NaNoWriMo och efter att ha tagit fasta på det kände jag hur skrivandet lossnade. Att det dessutom enligt en publicerad författare ger bättre läsning är känns ju bra att höra.
Hur gör du? Var befinner du dig på skalan mellan helt självbiografiskt och fiktion?
Läs även andra bloggar om: autobiografi, självbiografiskt, skrivande, fiction
