Om barnomsorg: Sverige och Tyskland har samma problem

I Tyskland bör man vänta med att sätta barnen på dagis tills de är tre, i Sverige sätter man barnen på dagis runt ett och ett halvt. Men de som vill göra annorlunda får problem – i båda länderna.

På måndagar går jag och min snart treåriga dotter på en tysk barngrupp och på tisdagar går vi till svenska kyrkan. Hon går inte på dagis än och vi har på det här sättet en aktivitet (barngrupp eller barngymnastik) för varje dag i veckan. Jag och min man har inte velat sätta henne på dagis innan hon fyller tre, så därför har vi gjort så att vi turas om att jobba och att ta hand om vår dotter.

Nu kom det sig att temat dagis eller inte dagis för barn under tre diskuterades både i vår tyska barngrupp och i vår svenska barngrupp den här veckan. Skillnaden är ganska intressant, det är som att västtyskland och Sverige är varandras motpoler, men mammorna i båda länderna har samma problem – går man utanför mallen, utanför det vanliga, då får man svårigheter på olika sätt.

Temporära hemmamammor i Tyskland

Här i västtyskland är min erfarenhet att det vanliga är att mammorna är hemma med barnen tills de är ungefär tre, och då börjar mammorna jobba igen. (De får vara ifrån sitt arbete i tre år. Exakt på ungens tredje födelsedag måste de börja arbeta igen, om de inte gjort det tidigare.) Där jag bor är det inte alls svårt att få dagisplats, även för barn som är yngre än tre, men det skiljer sig tydligen markant åt från stadsdel till stadsdel. Här i Hamburg måste man därför intyga att man har ett jobb att gå till för att få en dagisplats om barnet är yngre än tre år.

Men i västtyskland finns även en hemmafrukultur. Även om det förväntas av en att man sätter sitt barn på dagis då det fyller tre så är det inte säkert att mamman återgår till yrkeslivet. Jag vet dock inte hur utbrett detta är, jag har själv inte träffat på någon som varit hemma även sedan barnet fyllt tre.

De som gör annorlunda blir ifrågasatta

Problemet som finns här i västtyskland då? Jo, att de mammor som av olika anledningar vill sätta sina barn på dagis före tre års ålder kan få höra kritik. En mamma på min tyska barngrupp berättade att hon efter ca ett och ett halvt år hemma med sin son kände sig helt slut och ville komma ut och jobba igen. Men t o m en dagisfröken på det dagis hon satte sin son på påpekade för henne att det var synd på ett så ungt barn att behöva gå på dagis.

En mamma i den svenska barngruppen vi går till ska få tvillingar. Hon vill gärna lämna sin son till en dagmamma, för hon är tillräckligt rädd för hur det kommer att bli att ta hand om två små bebisar samtidigt. Att även ta hand om hennes då tvåårige son skulle bli för mycket. Men när hon gick till den centrala dagmamme-förmedlingen blev hon ifrågasatt; kunde inte hennes man hjälpa henne (han arbetar naturligtvis dagtid) och ”det är väl synd på ett så ungt barn att bli satt hos dagmamma”.

Men innan ni nu skakar på huvudet åt västtyskarna – usch vad efter de är, i Sverige har vi i alla fall kommit längre – så undrar jag: hur hade det gått för mig i Sverige, jag som inte velat sätta min dotter på dagis före tre års ålder? Hade jag inte fått höra samma visa som mammorna här ovan fast tvärtom – att är det inte synd på min dotter att inte få komma iväg och träffa andra barn?

Bristande valfrihet i Sverige

Dessutom, hur många kan leva på en inkomst i Sverige? I Tyskland är ju gifta sambeskattade. Man tar med i beräkningen att den här mannen (ja, det är män det handlar om i Tyskland, på det sättet är de fortfarande efter) försörjer inte bara en utan flera.

Och hur ser man på dem som är för vårdnadsbidrag i Sverige? Trots att 70% valde att utnyttja vårdnadsbidraget under det enda år som vi hade det i Sverige (under borgerlig regering), så är det helt rätt att håna dem som förespråkar vårdnadsbidraget. Det är bara bakåtsträvande kristdemokrater som vill ställa kvinnan bakom spisen igen.

Herregud, det handlar om några år. Som Per Kågeson skriver i boken Tid för barn?, tre år var om mannen och kvinnan delar på tiden med barn och får två barn i olika omgångar (det blir ju mindre tid om barnen föds med mindre än tre års mellanrum).

Sverige och Tyskland har samma problem – de som av en eller annan anledning vill göra annorlunda med sina barn de stöter på patrull. Men här i Tyskland förekommer i alla fall en debatt. Det finns valmöjligheter. Och folk väljer faktiskt olika. I Sverige gör alla samma samma lika. In på dagis när ungen är ett och ett halvt. Punkt slut. Något annat överväger man inte ens. Det finns ingen debatt, inget ifrågasättande.

Hur är det i östtyskland då? I östtyskland är det normala att sätta barnet på dagis vid ett års ålder eller tom tidigare. När östtyskland verkligen var Östtyskland hade de inget annat val, men kulturen kvarstår.

Läs även andra bloggar om: dagis, hemmamamma, barnomsorg, Sverige, Tyskland (Se även: intressant.se)